Proccesen att se och förstå "Processen"
Har inte skrivit på ett tag då jag helt enkelt saknat inspration värd att förmedla (som att något av det jag skrivit hittills skulle vara värt, hahaha).
Har dessutom haft lite tentor och mycket läsning samt extrajobb på biografen i Gävle som tagit tid men nu är jag tillbaka med ett helt nytt och meningslöst inlägg.
Litteratur kursen på högskolan går sin gång och böcker som man aldrig skulle läst (men tydligen ska ha läst innan man trillar av pinnen) om det inte vore för kursen averkas även dessa på löpande band.
Nu senast tog vi oss ann "Processen" av Franz Kafka.
K. heter huvudpersonen i berättelsen som jobbar på bank och lever ett vad man förstår ganska händelsefattigt liv tills han en dag får besök utav två vaktare utsända av en speciell domstol. K. är nu häktad men fri att gå som han vill. Orsaken till häktningen vet varken han eller vi som läser. Detta är början på en surrealistisk färd in i ett knasigt rättsväsende där det vi tror inte stämmer och där de små detaljerna i vår läsning vittnar om en process som kanske inte är av ett helt vanligt slag.
"Processen" är en roman som Kafka skrev runt första världskrigets utbrott men den utgavs inte förrän Kafkas död ungefär 10 år senare eftersom den mycket självkritiske Kafka ville se allt han skrivit förstört efter hans död.
Hela boken är full av skumma inslag och karaktärer som inte verkar stämma logiskt någonstans. Rättsalar dyker upp längst upp i ett fattigt bostadskvarter, domstolsböcker som bara innehåller porr, kvinnor som faller som börsen 1929 för K och mystiska korridorer återkommer där de absolut inte borde vara möjliga. K:s resa känns som en evig mardröm. Vad ville Kafka säga med boken?
Efter min läsning sökte jag upp Orson Welles filmatisering utav boken från 1962 och började titta (mot lärarens vilja). Filmen var otroligt trogen boken förutom slutet samt en del sexuella utsvävningar och var en mycket positiv upplevelse. Det klara budskapet skulle jag kunna koppla till byråkratins orättvisor i en korrumperad maktstat samt nazismens förföljelse och sedan Stalins mardrömsvälde där oskyldiga personer bara kunde anklagas och försvinna. Den ensamme protagonisten är här hjälplös mot dessa orättvisor trots att han kämpar emot.
När vi sedan hoppade in i boken under seminariet kom en helt annan sida fram som jag inte hade tänkt på en sekund. Kanske berodde det på snabb och slarvig läsning eller kanske är mitt sinne för detaljer och exstensiella frågor inte mitt sjätte sinne.
Nu gällde det inget som helst byråkratiskt utan om en personlig skuld som huvudpersonen K. inte förstår och som elementen i boken försöker få honom att förstå. Även fast K. aldrig lyckas med detta så förstod jag efter seminariet det som Kafka kan ha menat med denna berättelse. Många av detaljerna som man inte anser så viktiga i historien vittnar på att K. är ett egoistiskt ungkarlssvin som man egentligen inte skall känna sympati för och han använder sin högdragna retoriska färdighet för att få domstolen och läsarna på sin sida. På detta vis framstår han som ett offer och allt annat är korumperat. Detta är hans skuld som han själv inte inser och som han tror sig kunna gå runt. Han proklamerar argsint emot sin process med argumentet att "han inte gjort något ont"....men har han gjort något gott? Processen kanske inte är av rättslig art utan själslig?
I filmen så tror jag faktiskt att min första tolkning var den som var meningen, i vilket fall existerar inte samma negativa känsla över K. i filmen som det i efterhand gör i boken.
Det var längesedan jag fick en sådan total vändning i förståelse utav en bok kontra filmen som är baserad på boken. Boken är faktiskt såpass tänkvärd (och ifall man vill tolka ännu mer väldigt före sin tid) att jag rekomenderar den starkt trots att det märks på vissa ställen att den är ofullständig (Kafka skrev aldrig riktigt klart vissa kapitel eftersom han ej räknade med en utgivning).
Filmen är som sagt också sevärd trots att samma tema inte riktigt kommer fram och tankegångarna blir annorlunda. Sympatin för K. finns med andra ord här vilket känns som filmens mening och Welles avsikt (förmodligen iallafall).
Filmen heter "Le procès" och med Anthony "Psycho" Perkins och Orson Wells själv i rollerna.
Det finns också en nyinspelning ifrån 1993 med Anthony Hopkins och Kyle MacLachlan.
Har dessutom haft lite tentor och mycket läsning samt extrajobb på biografen i Gävle som tagit tid men nu är jag tillbaka med ett helt nytt och meningslöst inlägg.
Litteratur kursen på högskolan går sin gång och böcker som man aldrig skulle läst (men tydligen ska ha läst innan man trillar av pinnen) om det inte vore för kursen averkas även dessa på löpande band.
Nu senast tog vi oss ann "Processen" av Franz Kafka.
K. heter huvudpersonen i berättelsen som jobbar på bank och lever ett vad man förstår ganska händelsefattigt liv tills han en dag får besök utav två vaktare utsända av en speciell domstol. K. är nu häktad men fri att gå som han vill. Orsaken till häktningen vet varken han eller vi som läser. Detta är början på en surrealistisk färd in i ett knasigt rättsväsende där det vi tror inte stämmer och där de små detaljerna i vår läsning vittnar om en process som kanske inte är av ett helt vanligt slag.
"Processen" är en roman som Kafka skrev runt första världskrigets utbrott men den utgavs inte förrän Kafkas död ungefär 10 år senare eftersom den mycket självkritiske Kafka ville se allt han skrivit förstört efter hans död.
Hela boken är full av skumma inslag och karaktärer som inte verkar stämma logiskt någonstans. Rättsalar dyker upp längst upp i ett fattigt bostadskvarter, domstolsböcker som bara innehåller porr, kvinnor som faller som börsen 1929 för K och mystiska korridorer återkommer där de absolut inte borde vara möjliga. K:s resa känns som en evig mardröm. Vad ville Kafka säga med boken?
Efter min läsning sökte jag upp Orson Welles filmatisering utav boken från 1962 och började titta (mot lärarens vilja). Filmen var otroligt trogen boken förutom slutet samt en del sexuella utsvävningar och var en mycket positiv upplevelse. Det klara budskapet skulle jag kunna koppla till byråkratins orättvisor i en korrumperad maktstat samt nazismens förföljelse och sedan Stalins mardrömsvälde där oskyldiga personer bara kunde anklagas och försvinna. Den ensamme protagonisten är här hjälplös mot dessa orättvisor trots att han kämpar emot.
När vi sedan hoppade in i boken under seminariet kom en helt annan sida fram som jag inte hade tänkt på en sekund. Kanske berodde det på snabb och slarvig läsning eller kanske är mitt sinne för detaljer och exstensiella frågor inte mitt sjätte sinne.
Nu gällde det inget som helst byråkratiskt utan om en personlig skuld som huvudpersonen K. inte förstår och som elementen i boken försöker få honom att förstå. Även fast K. aldrig lyckas med detta så förstod jag efter seminariet det som Kafka kan ha menat med denna berättelse. Många av detaljerna som man inte anser så viktiga i historien vittnar på att K. är ett egoistiskt ungkarlssvin som man egentligen inte skall känna sympati för och han använder sin högdragna retoriska färdighet för att få domstolen och läsarna på sin sida. På detta vis framstår han som ett offer och allt annat är korumperat. Detta är hans skuld som han själv inte inser och som han tror sig kunna gå runt. Han proklamerar argsint emot sin process med argumentet att "han inte gjort något ont"....men har han gjort något gott? Processen kanske inte är av rättslig art utan själslig?
I filmen så tror jag faktiskt att min första tolkning var den som var meningen, i vilket fall existerar inte samma negativa känsla över K. i filmen som det i efterhand gör i boken.
Det var längesedan jag fick en sådan total vändning i förståelse utav en bok kontra filmen som är baserad på boken. Boken är faktiskt såpass tänkvärd (och ifall man vill tolka ännu mer väldigt före sin tid) att jag rekomenderar den starkt trots att det märks på vissa ställen att den är ofullständig (Kafka skrev aldrig riktigt klart vissa kapitel eftersom han ej räknade med en utgivning).
Filmen är som sagt också sevärd trots att samma tema inte riktigt kommer fram och tankegångarna blir annorlunda. Sympatin för K. finns med andra ord här vilket känns som filmens mening och Welles avsikt (förmodligen iallafall).
Filmen heter "Le procès" och med Anthony "Psycho" Perkins och Orson Wells själv i rollerna.
Det finns också en nyinspelning ifrån 1993 med Anthony Hopkins och Kyle MacLachlan.
Kommentarer
Postat av: Hemligt fan
Intressant inlägg Erik! Du är så smart och duktig på att uttrycka dig, ser fram emot kommande inlägg!
Postat av: Sol-Britt
Skriv mer om mat tycker jag!
Trackback
