En Terminator utan Schwarzenegger
En Terminator utan Schwarzenegger? Det går ju inte! Eller? När jag sätter mig framför bioduken så 
är det med blandade känslor. En känsla är total upprymdhet över att äntligen få se en Terminator film på bio och för att det är EN TERMINATOR FILM!! FUCK YEAH!!
Samtidigt så var recensionerna ljumma i USA och ekonomiskt så är den ingen direkt succé. Schwarzenegger la ner skådespelet för bra länge sedan och det är ju honom som Terminator associeras med. Dessutom så dominerades snacket om filmen mest om Christian Bales psykbryt på Cinematografen Shane Hurlbut som numera finns överallt på nätet, riktigt obehaglig lyssning, inte kul…bara obehaglig.
Så som sagt, blandade känslor styrde när filmen började.
Tv-serien ”The Sarah Connor Chronicles” kommer jag här inte beröra p.g.a. dålig koll.
Den första Terminator filmen var en bra och häftig Sci Fi thriller med en Schwarzenegger som går fram stenhårt och levererar ett par odödliga repliker totalt känslokallt, maken till bra casting har väl sällan skådats igen.
Målet för Terminatorn är att döda John Connor, människornas ledare i framtidens kamp mot maskinerna efter domedagen 1997. Filmen utspelas innan John är påtänkt och Terminatorns order är att ha ihjäl kvinnan som kommer att föda honom, Sarah Connor. Till hennes undsättning kommer en soldat ifrån framtiden, Kyle Reese som kommer att ha en större inverkan på framtiden än vad han först tror.
Terminator nummer 2 är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Effekterna är överlägsna 1:an och då har jag inget direkt ont att säga om den filmen. Här har Robert Patrick antagonist rollen och han gör den minst lika bra som Schwarzenegger i första, lika ond om inte ondare är T-1000 som han kallas.
Schwarzenegger är samma modell som i första (T-800) men har här programmerats att skydda den han ville ha död på i första filmen, John Connor nu i yngre tonåren. Sarah Connor (Linda Hamilton) är här minst lika tuff som Terminatorn och en helvetisk (logisk) kontrast till film nummer 1.
Styrkan i filmen är dock relationen mellan den faktiskt charmige Schwarzenegger och lille John Connor (Edward Furlong) och hur deras relation utvecklas till ett nästan ”far och son” förhållande, rollen som ”Pappa” skiftas mellan dem.
Nr 3 i serien är lite utav en besvikelse då den mest är fjantig och framstår som en billig lättviktare om man jämför med de 2 föregångarna. Schwarzenegger återvänder för att undsätta John Connor ännu en gång. En kvinnlig Terminator, T-X (Kristiana Loken) är ute efter både John Connor (Nick Stahl) och hans respektive (Claire Danes).
Schwarzenegger går fullt ut på humor vilket känns påtvingat och onödigt eftersom den delen hade en klockren tajming i både 1:an och 2:an. Dessutom ser han lite ”gubbig ut”. Domedagen har här flyttats fram (den kan tydligen inte hindras vad som än händer) och slutet är väl en av få positiva saker trots att det skriker efter en uppföljare.
Och här är vi då 2009 och ”Terminator – Salvation” har premiär. Man sätter sig i bio stolen, alla filmerna finns i färskt minne och filmen börjar.
I Terminator 3:s fotspår (tidsmäsigt) börjar den 2003 med att en cancersjuk kvinna spelad av Helena Bonham Carter besöker en dödsdömd man i ett fängelse med ett förslag. Sedan flyttar filmen fram till 2018, några år efter domedagen och här händer det grejer!
Mycket verkstad och lite snack kan man kalla "Terminator – Salvation" för de följande 2 timmarna följer en action film med grymma effekter och väldigt många explosioner (”old school shit!!”) precis som de ska vara. ”Skynet” (det onda företag som bygger maskinerna) är i full fart med att utveckla T-800 eftersom människorna nu bemästrar den gamla modellen T-600.
Christian Bale gör en ganska nedtonad John Connor och det är sidohistorien med Kyle Reese (Anton Yelchin från Star Trek) och den mystiske mannen Markus Wright (Sam Worthington) samt en liten stum flicka kallad Star (Jadagrace) som är starkast på den djupare fronten.
Regissör McG har dock lite tufft att binda ihop alla trådar men jag kan tänka mig att de nästföljande filmerna är tänkta att sopa upp lite.
Det är actionscenerna som dominerar och det är absolut aldrig tråkigt. Det finns också en rad ”blinkningar” till de äldre filmerna som gör gott åt ett Terminator fan som jag själv.
"Terminator – Salvation" hamnar någonstans strax under 1:an. Den är absolut inte i 2:ans klass men slår T3 med hästlängder och Schwarzenegger saknas faktiskt inte så som jag trodde han skulle göra (men ser man T3 så är man faktiskt glad att han höll sig borta).
Det skall tilläggas att jag på de sista raderna inte varit helt ärlig…men jag låter er sköta resten och säger inte något mer än att jag blev positivt överraskad och hade jäkligt kul i biosalongen.
Ta de lugnt därute!
är det med blandade känslor. En känsla är total upprymdhet över att äntligen få se en Terminator film på bio och för att det är EN TERMINATOR FILM!! FUCK YEAH!!Samtidigt så var recensionerna ljumma i USA och ekonomiskt så är den ingen direkt succé. Schwarzenegger la ner skådespelet för bra länge sedan och det är ju honom som Terminator associeras med. Dessutom så dominerades snacket om filmen mest om Christian Bales psykbryt på Cinematografen Shane Hurlbut som numera finns överallt på nätet, riktigt obehaglig lyssning, inte kul…bara obehaglig.
Så som sagt, blandade känslor styrde när filmen började.
Tv-serien ”The Sarah Connor Chronicles” kommer jag här inte beröra p.g.a. dålig koll.
Den första Terminator filmen var en bra och häftig Sci Fi thriller med en Schwarzenegger som går fram stenhårt och levererar ett par odödliga repliker totalt känslokallt, maken till bra casting har väl sällan skådats igen.
Målet för Terminatorn är att döda John Connor, människornas ledare i framtidens kamp mot maskinerna efter domedagen 1997. Filmen utspelas innan John är påtänkt och Terminatorns order är att ha ihjäl kvinnan som kommer att föda honom, Sarah Connor. Till hennes undsättning kommer en soldat ifrån framtiden, Kyle Reese som kommer att ha en större inverkan på framtiden än vad han först tror.
Terminator nummer 2 är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Effekterna är överlägsna 1:an och då har jag inget direkt ont att säga om den filmen. Här har Robert Patrick antagonist rollen och han gör den minst lika bra som Schwarzenegger i första, lika ond om inte ondare är T-1000 som han kallas.
Schwarzenegger är samma modell som i första (T-800) men har här programmerats att skydda den han ville ha död på i första filmen, John Connor nu i yngre tonåren. Sarah Connor (Linda Hamilton) är här minst lika tuff som Terminatorn och en helvetisk (logisk) kontrast till film nummer 1.
Styrkan i filmen är dock relationen mellan den faktiskt charmige Schwarzenegger och lille John Connor (Edward Furlong) och hur deras relation utvecklas till ett nästan ”far och son” förhållande, rollen som ”Pappa” skiftas mellan dem.
Nr 3 i serien är lite utav en besvikelse då den mest är fjantig och framstår som en billig lättviktare om man jämför med de 2 föregångarna. Schwarzenegger återvänder för att undsätta John Connor ännu en gång. En kvinnlig Terminator, T-X (Kristiana Loken) är ute efter både John Connor (Nick Stahl) och hans respektive (Claire Danes).
Schwarzenegger går fullt ut på humor vilket känns påtvingat och onödigt eftersom den delen hade en klockren tajming i både 1:an och 2:an. Dessutom ser han lite ”gubbig ut”. Domedagen har här flyttats fram (den kan tydligen inte hindras vad som än händer) och slutet är väl en av få positiva saker trots att det skriker efter en uppföljare.
Och här är vi då 2009 och ”Terminator – Salvation” har premiär. Man sätter sig i bio stolen, alla filmerna finns i färskt minne och filmen börjar.
I Terminator 3:s fotspår (tidsmäsigt) börjar den 2003 med att en cancersjuk kvinna spelad av Helena Bonham Carter besöker en dödsdömd man i ett fängelse med ett förslag. Sedan flyttar filmen fram till 2018, några år efter domedagen och här händer det grejer!
Mycket verkstad och lite snack kan man kalla "Terminator – Salvation" för de följande 2 timmarna följer en action film med grymma effekter och väldigt många explosioner (”old school shit!!”) precis som de ska vara. ”Skynet” (det onda företag som bygger maskinerna) är i full fart med att utveckla T-800 eftersom människorna nu bemästrar den gamla modellen T-600.
Christian Bale gör en ganska nedtonad John Connor och det är sidohistorien med Kyle Reese (Anton Yelchin från Star Trek) och den mystiske mannen Markus Wright (Sam Worthington) samt en liten stum flicka kallad Star (Jadagrace) som är starkast på den djupare fronten.
Regissör McG har dock lite tufft att binda ihop alla trådar men jag kan tänka mig att de nästföljande filmerna är tänkta att sopa upp lite.
Det är actionscenerna som dominerar och det är absolut aldrig tråkigt. Det finns också en rad ”blinkningar” till de äldre filmerna som gör gott åt ett Terminator fan som jag själv.
"Terminator – Salvation" hamnar någonstans strax under 1:an. Den är absolut inte i 2:ans klass men slår T3 med hästlängder och Schwarzenegger saknas faktiskt inte så som jag trodde han skulle göra (men ser man T3 så är man faktiskt glad att han höll sig borta).
Det skall tilläggas att jag på de sista raderna inte varit helt ärlig…men jag låter er sköta resten och säger inte något mer än att jag blev positivt överraskad och hade jäkligt kul i biosalongen.
Ta de lugnt därute!
Kommentarer
Trackback
